jagliina

Jag och Amanda träffades i sommar på ett underbart konfirmationsläger. I samma stuga med hennes säng över min blev vi väldigt snabbt kompisar och kom bara närmre och närmre varandra för var dag. ska jag vara helt ärlig så var mitt första intryck faktiskt att hon inte riktigt var min typ av kompis men jag kunde väl inte haft mer fel..! när jag tänker på stunden när jag och Mandis blev kompisar påriktigt liksom så tänker jag på när vi seglade i jollar två och två på brevik. jag kommer ihåg att amanda gick bestämt fram till mig och tog min hand och sa "vi två seglar". det var snarare ett påstående än en fråga faktiskt, haha! men jag kan tala om för er att det var den roligaste seglingen jag någonsin gjort och kommer göra. ingen av oss hade seglat en sån där pyttebåt förr så vi satt där i båten, amanda som styrde och jag som drog i det där jävla snöret, och bara skrek samtidigt som vi asgarvade när bomen flög från höger till vänster. amanda bara skrek "DRAAAA IIIII SSNÖÖÖÖÖÖRRREEEEEETTTTT DÅÅÅÅ DITT JÄÄÄVLLAAA MONNGGOOO" hela jävla tiden och båten höll på att välta var och varannan sekund. gud vad jag skrattade. efter det kan jag ju bara rabbla upp alla underbara stunder med henne. nätterna vi sov i min säng, pratade om våra problem och tröståt våra jäkla nötter, fan vad jag saknar dem. adrian och amanda som snodde min säng så fort de fick chansen, de rev sönder min kudde, tvingade mig till typ trekant (i alla fall ligga i mitten och få en jävla inzoomning på deras hångel, kul). alla "aktiviteter" på eftermiddagarna och kvällarna, som casinot, sture-p "festen", alla jävla fotbollsspiderbollshit saker, höghöjdsbanor och gud vet allt, jag kan ju rabbla hela natten! alla internskämt. ditt skratt amanda, det underbaraste, härligaste i världen! natten vi sov på loftet, morgonen efter när vi skulle bära in våra madrasser och typ slog ner varandra i leran och låg där och brottades, hahaah. allt. det finns så sjukt mycket som jag inte har berättat, jag har ju förfan inte ens börjat. och tänk, att du redan har skällt ut mig en gång haha! men vad jag vill säga i alla fall är att jag bara har känt dig i ca två - tre månader och redan börjar du bli som en syster. jag hoppas att vi fortsätter vara kompisar längelänge och trots bådas envisa och bestämda sidor, att vi håller sams till stor del, ända till slutet. du är en underbar människa amanda, glöm aldrig det! och jag kommer alltid finnas för dig. kom ihåg det.

ojojoj, vad långt det här blev, det var inte riktigt meningen, men nu har amanda i alla fall fått sin förbannade uppdatering..! nu ska jag gå och mysa med mammi. Puss