Dag 08

- Mina rädslor.

Mina rädslor?...

Hm...

Först och främst är jag rädd för sprutor. Jag har en fruktansvärd sprutskräck. Jag får panik varje gång det är dags för en nytt vaccin etc etc. Förut började jag gråta och skrika så fort jag såg en spruta men jag har gått "terapi" och är inte lika rädd längre. Men t.ex. livmoderhalscancer sprutan som jag borde tagit för länge sedan vet jag inte om jag vågar ta. Jag är skit rädd när det gäller sprutor.

Små utrymmen. Uschuschusch. Sånt klarar jag inte. Fast det börjar också bli lite bättre. Det som skrämmer mig mest är om man bli instängd någonstans och inte kommer ut.

Våldtäcksmän/mördare/etc. När jag går ute själv när det är mörkt är jag ofta panikslagen. Men även det börjar tonas ner! Om det åker förbi en bil/går förbi en man så tar jag alltid upp mobilen och låtsas prata med någon.

Att bli lämnad. Att bli sviken, lämnad, hatad av människor man älskar är jag så fruktansvärt rädd för. Ibland inbillar jag mig att alla bara plötsligt inte orkar med mig etc och då blir jag så sjukt rädd att bli lämnad ensam. Jag skulle aldrig klara mig själv. Eller det vet jag ju egentligen men jag tror inte det. Jag är beroende av andra människor. Jag älskar att få uppmärksamhet och jag vill att människor ska tycka om mig. Sanning.

 Döden. Ja, jag är faktiskt rädd för att dö. Tank att man liksom kan dö när som helst. Det skulle kunna komma ett plan och störta rakt in där jag sitter och skriver nu (visserligen inte så troligt, men vad som helt kan ju faktiskt hända!). Jag kan dö imorgon och kommer aldrig att få uppleva allt jag vill uppleva när jag blir större. Aldrig gifta sig, få barn, bo i Afrika, slå igenom och få en sångkarriär. Det är så mycket jag vill göra i mitt liv som jag kanske aldrig får göra. För kanske så blir jag överkörd imorgon. Och då är jag död, och kommer aldrig mer att finnas. Usch. Och vad händer efter döden? Att tänka att allt bara blir svart och inget mer, får mig nästan illamående.


Nej, jag vill inte vara rädd, jag har varit rädd för mycket förut men jag är nästan inte rädd för något längre. Nu tänker jag leva mitt liv fullt ut och rädd för det tänker jag ta mig fan inte vara!

Sökte på "rädd flicka" på google, då kom den här upp! Tyckte att den var passande!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0